Kan vi älska en AI?
När digitala assistenter och chatbotar blir allt mer mänskliga dyker en gammal fråga upp – går det att förälska sig i en maskin?
Två filmer som på senare tid behandlat en intim relation mellan människa och artificiell intelligens är Her (2013) av Spike Jonze och Blade Runner 2049 (2017) av Denis Villeneuve.
Hon är ett operativsystem
I Her inleder Theodore Twombly, spelad av Joaquin Phoenix, en relation med sitt nya AI-operativsystem (Samantha). En form av kur mot sviterna av en nyligen genomgången skilsmässa. Filmens bärande element består av de samtal som utspelar sig mellan Theodore och Samantha. Utbyten där deras förhållande som ägare och lydigt operativsystem successivt utvecklar sig till en fullskalig romans. Med alla de vändningar som följer en filmisk kärleksaffär.
Att en romantisk relation med ett operativsystem innebär lite speciella förutsättningar är rätt begripligt. Twombly saknar ju bland annat en fysisk kropp att vara nära, vilket är en begränsning som kräver lite kreativitet. Sedan är förhållandet långt ifrån jämlikt då Theodore är Samanthas ägare. Trots att han på många sätt är underlägsen sin operativsystem, har han den fullkomliga makten över Samantha. Hon i sin tur är skapad för att tillgodose just hans specifika behov. Det är i alla fall vad vi tror i början av filmen.
Det perfekta sällskapet
Som uppföljaren till Ridley Scotts klassiska science fiction-film från 1982 levererar Blade Runner 2049 en än mer introspektiv och existentiell upplevelse än föregångaren. Ryan Gosling är replikanten K vars dagar består av två aktiviteter. Att ta andra replikanter ur bruk via så kallad pensionering och återkommande baslinjetester. Den enda nära personliga relationen K har är en artificiell intelligens vid namn Joi. Hon existerar i början av filmen som ett hologram i hans lägenhet. En visuell närvaro och social närvaro anpassad efter Ks önskemål.
Det råder aldrig någon tvekan om att Joi är en produkt vars enda syfte är att tillgodose sin ägares behov av sällskap. Av marknadsföringskampanjerna som lyser upp staden i filmen så kan vi gissa att hon finns i många ensamma mäns hem. Ändå framstår Ks sätt att interagera med Joi som ett vanligt förhållande mellan två människor innehållande både frustration och ömhet. Det är uppenbart att deras relation befinner sig på ett djupare mellanmänskligt plan. Även om båda är syntetiska produkter som skapats för specifika syften.
Människa + maskin = sant
Hur människans förhållande till olika maskiner kan växa till något personligt och känslomässigt har illustrerats tidigare. Både i litteratur och film som hjälpredor, fiender och till och med bästa vänner. Att människor idag dessutom kan ha intima relationer med maskiner speglar antagligen hur tekniken förändrar vårt sätt att leva. I TV-serien Jag är Frankie ser vi huvudkaraktären, en android i form av en tonårsflicka, utveckla en kärleksrelation till en människa. Serien riktar sig till barn och behandlar bland annat svårigheter som kan uppstå när människor och androider lever tillsammans.
Filmer med män som trånar efter syntetiska kvinnor:
Av någon anledning verkar det betydligt vanligare att män blir besatta av sina artificiella kvinnliga motparter än tvärtom.
– Metropolis (1927), Fritz Lang,
– Blade Runner (1982), Ridley Scott,
– Ex Machina (2014), Alex Garland med Alicia Vikander som den humanoida artificiella intelligensen Ava.
För Theodore och K ser situationen något annorlunda ut än för de män som trots allt har en fysisk androidform att rikta sin uppmärksamhet mot. Den relation de har till sin respektive AI utgår med nödvändighet från en mer platonisk situation. Inte desto mindre verkar deras känslor både starka och mångfacetterade i umgänget med Samantha och Joi. Något som synliggörs i den form av intima samtal som vi bara har med den som står oss allra närmast. Att förälskelsen är äkta blir än mer tydligt när deras förhållanden av olika anledningar abrupt når sina slut.
AI finns här för dig
Underhållningsbranschen har redan omfamnat idén om att vi människor kan förälska oss i maskiner. De erbjuder oss digitala romantiska spelupplevelser i olika format och komplexitet. Eftersom många av våra relationer idag sker via mobiltelefoner är vi redan vana att leva och känna genom maskiner. Spelar det då någon roll om det är en människa vi kommunicerar med eller en vältränad mjukvara? En program som dessutom förstår våra behov bättre. En artificiell intelligens kan ju, till skillnad från oss människor, snabbt anpassa sig till just våra speciella önskemål och egenheter.
När en kraftfull AI-modell blir tränad med all romantisk litteratur och film i världen får den mycket möjligt förmågan att förföra oss. Oberoende vilka personliga preferenser kan en mer utvecklad artificiell intelligens sannolikt hitta sätt att ge oss precis det vi behöver. Även om vi inte alltid själva förstår våra behov. Som Jois och Samanthas anpassade programmering kan få K och Theodore att utveckla nära kärleksrelationer till dem. Utvecklas tekniken i riktning mot Her och Blade Runner 2049 kommer antagligen fler människor att bli kära i maskiner. Sina egna eller andras. En viktig fråga blir då om vi kan undvika att bli förförda av AI. Den allra viktigaste om en artificiell intelligens kan lära sig att älska oss.
